RETRO Theology

DEL 3.Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Mikael Karlendal. För några år sen gick pingstpastorn Mikael Karlendal ut offentligt och berättade att han hade konverterat till katolicismen. Det råder ju lite av en sakral väckelse bland troende och Mikael var inget undantag. Resan var dock inte självklar och han hittade till slut tillbaka till evangelisk kristendom. Men det är en mycket spännande resa och därför tog vi tillfället i akt att få lyssna till och samtala med Mikael om hans tankar och erfarenheter.Vi kommer i tre delar få samtala med Mikael (men mest lyssna då han är en väldigt duktig lärare) och i denna tredje och sista del landar vi i frågan om evangeliet. Vad är det? Vad är relationen mellan gärningar och tro? Kan man få "salig visshet"? Riskerar katolsk frälsningslära att kokas ner i ren självbevarelsedrift? Osv.Vi hoppas att ni ska tycka att detta samtal är intressant. Håll till godo!Mikaels blogg:http://www.mikaelkarlendal.seOm ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

DEL 2. Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Mikael Karlendal.  För några år sen gick pingstpastorn Mikael Karlendal ut offentligt och berättade att han hade konverterat till katolicismen. Det råder ju lite av en sakral väckelse bland troende och Mikael var inget undantag. Resan var dock inte självklar och han hittade till slut tillbaka till evangelisk kristendom. Men det är en mycket spännande resa och därför tog vi tillfället i akt att få lyssna till och samtala med Mikael om hans tankar och erfarenheter. Vi kommer i tre delar få samtala med Mikael (men mest lyssna då han är en väldigt duktig lärare) och i denna andra del tar vi vägen "från Rom". Vad var det för faktorer som gjorde att Mikael omvärderade sin konvertering? Vad var det i teologin? Och fanns det saker i fromheten som skavde? Vi hoppas att ni ska tycka att detta samtal är intressant. Och kommande lördag kommer 3 också! Håll till godo!   Bibelreferenser: Joh 17   Chemnitzs bok: https://www.amazon.com/Chemnitzs-Works-Examination-Council-Trent-ebook/dp/B002SDGM18/     Om ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

DEL 1. Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Mikael Karlendal.  För några år sen gick pingstpastorn Mikael Karlendal ut offentligt och berättade att han hade konverterat till katolicismen. Det råder ju lite av en sakral väckelse bland troende och Mikael var inget undantag. Resan var dock inte självklar och han hittade till slut tillbaka till evangelisk kristendom. Men det är en mycket spännande resa och därför tog vi tillfället i akt att få lyssna till och samtala med Mikael om hans tankar och erfarenheter. Vi kommer i tre delar få samtala med Mikael (men mest lyssna då han är en väldigt duktig lärare) och i denna första del tar vi vägen "till Rom". Vad var det som lockade Mikael dit? Och varför? Vi hoppas att ni ska tycka att detta samtal är intressant. Och kommande lördagar kommer del 2 och 3 också! Håll till godo!   Om ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

DEL 2. Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Victoria Vasquez.  I detta heta avsnitt ska vi fortsätta serien om kvinnligt ledarskap! Nu är det Victorias tur som ska få ge en introduktion till sin egalitära teologi kring kvinnligt och manligt och ledarskap. Hon har en kärlek till Guds ord och doktorerar för tillfället om nya testamentet. Hon har även skrivit en bibelguide till de så kallade "Pastoralbreven" där även s.k. "problemtexter" kring kvinnligt ledarskap finns.   Victorias perspektiv är sällan ifrågasatt idag men vi tänkte ändå bjuda in henne och ställa lite frågor och samtala vänligt och öppet om frågan om kvinnligt ledarskap. Och vi vill med denna serie bjuda in till ett samtal där olika perspektiv ska få presentera sig i en vänlig ton.    Vi hoppas att det ska få bli givande och välsignat och att det ska väcka tankar, frågor och nyfikenhet!   Bibelreferenser: Ef 5:25-32 1 Tim 2 1 Tim 3:4ff Tit 1:6 Rom 16:1, 7 1 Mos 1-3 Dom 4 Mik 6:4 1 Kor 11 1 Kor 14   Länk till bibelguiden över Pastoralbreven som Victoria har författat:   https://www.bibelnidag.org/produkt/en-guide-till-forsta-andra-timotheosbrevet-och-titusbrevet/     Om ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

DEL 1.  Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Hanna Cajdert.  I detta heta avsnitt ska vi ha en serie om kvinnligt ledarskap! Först ut ska Hanna Cajdert få berätta om sin resa till en komplementär teologi. Hon har länge studerat Bibeln och även tagit examen vid Akademi för ledarskap och teologi och gjorde efter många om och men en omvärdering av sin syn på manligt och kvinnligt (och särskilt i förhållande till ledarskap).    Hennes perspektiv är inte lika vanligt i Sverige idag och tillåts sällan i det offentliga samtalet och när det väl tar plats möts det av häftig kritik. Men vi vill med denna serie bjuda in till ett samtal där olika perspektiv ska få presentera sig i en vänlig ton.    Vi hoppas att det ska få bli givande och välsignat och att det ska väcka tankar, frågor och nyfikenhet!   Bibelreferenser: Ef 5:25-32 1 Tim 2 1 Tim 3:4ff Tit 1:6 Rom 16:1, 7 1 Mos 1-3 Dom 4 Mik 6:4 1 Kor 11 1 Kor 14     Om ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Thomas Nygren.  Vi är tillbaka med ett nytt avsnitt och det är ganska dagsaktuellt med tanke på Svenska Kyrkans kontroversiella beslut att utreda ifall Israel är en apartheidstat. Ingen vet än vad utfallet av den utredningen blir än, men bara det att utreda det har försämrat kyrkans relationer med Sveriges judiska befolkning och det riskerar att nära anti-judiska stämningar.  Om man går tillbaka i tiden ända till Luthers tid så är det så att han har anklagats för att vara antisemit i olika sammanhang och att detta har spillt över ända till vår tid. Inte minst under andra världskriget då nazisterna bland annat använde sig av just Luther.  Men var Luther verkligen antisemit? Det och några frågor till samtalar vi om tillsammans med vår gäst teologen Thomas Nygren i det här avsnittet. Inte minst om hur vi som kristna istället kan motverka antisemitism. Vår önskan är att det här avsnittet ska få väcka tankar och frågor och att det ska få vara ett exempel på att man kan ha ett sansat samtal i den annars hätska debatt som ofta blossar upp när det gäller antisemitism och inte minst staten Israel.  Bibeltexter och länkar: Rom 9:1-5   Apg 10:9-43   Joh 3:16-17   Knut Alfsvåg – Martin Luthers förhållande till judarna:https://ffg.se/wp-content/uploads/2020/03/Luther-judarna-KA.pdf   Johan Sundeen – När teologi blev 68-ideologi:https://claphaminstitutet.se/wp-content/uploads/2021/06/Clap-rap5-digital.pdf   Benjamin Pogrund – Why Israel Is Nothing Like Apartheid South Africa:https://www.nytimes.com/2017/03/31/opinion/why-israel-is-nothing-like-apartheid-south-africa.html   Martin Goldsmith, missionsvetare:https://martingoldsmith.wordpress.com/

DEL 3/3.  Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Simon Johansson.  I specialavsnitt 8 har vi fått äran att i tre delar få ha med Simon Johansson i podden för att samtala om och diskutera karismatik och Den Helige Ande.  Det är ett ämne som man kan ha många olika åsikter om och där det kan bli flummigt och osunt. Men vi vill inte slänga ut barnet med barnvattnet utan titta på Skriften och även samtala lite om våra tankar om karismatik.  I den tredje delen samtalar vi lite om kärlekens väg. Mitt emellan de två kapitlena i 1 Korintierbrevet talar Paulus om en väg som han menar överträffar alla andra vägar. Kärleken. Vi kan ha alla nådegåvor i världen, men om vi saknar kärleken är det inte mycket värt. Efter det går vi kort igenom varje nådegåva man kan hitta i de bibeltexter vi valt ut och försöker resonera oss fram vad de kan betyda utifrån den tämligen kortfattade beskrivningen av dem i texterna. Hoppas det kommer bli till en stor hjälp för er lyssnare!   Bibelreferenser för alla tre delar: Apg 2 Rom 12 1 Kor 7 1 Kor 12-14 Ef 4 1 Petr 4   Länkar till några artiklar skrivna av Simon i ämnet: https://www.academia.edu/50976247 http://www.johannelund.nu/ingang/   Om ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

DEL 2/3.  Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Simon Johansson.  I specialavsnitt 8 har vi fått äran att i tre delar få ha med Simon Johansson i podden för att samtala om och diskutera karismatik och Den Helige Ande.  Det är ett ämne som man kan ha många olika åsikter om och där det kan bli flummigt och osunt. Men vi vill inte slänga ut barnet med barnvattnet utan titta på Skriften och även samtala lite om våra tankar om karismatik.  I denna andra del samtalar vi lite om huruvida tungotalet är beviset eller tecknet på att man är kristen/har den Helige Ande. Vi kommer även in på vikten av relationen med den Helige Ande och att Han är en person vilket innebär att han inte är ett verktyg vi kan svinga med eller betvinga. Och Anden förhärligar alltid Kristus och därför är det viktigt att väckelsekristendom aldrig handlar om under, tecken och manifestationer av gåvor utan att allt syftar till att evangeliet blir det centrala! Hoppas det kommer bli till en stor hjälp för er lyssnare!   Bibelreferenser för alla tre delar: Apg 2 Rom 12 1 Kor 7 1 Kor 12-14 Ef 4 1 Petr 4   Länkar till några artiklar skrivna av Simon i ämnet: https://www.academia.edu/50976247 http://www.johannelund.nu/ingang/   Om ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

DEL 1/3.  Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Simon Johansson.  I specialavsnitt 8 har vi fått äran att i tre delar få ha med Simon Johansson i podden för att samtala om och diskutera karismatik och Den Helige Ande.  Det är ett ämne som man kan ha många olika åsikter om och där det kan bli flummigt och osunt. Men vi vill inte slänga ut barnet med barnvattnet utan titta på Skriften och även samtala lite om våra tankar om karismatik.  I denna första del låter vi Simon Johansson berätta lite om varför vi behöver Den Helige Ande och vi kommer även in på att Anden är väldigt praktisk och inte flummig. Anden är en person som är vår hjälpare för att i helgelse bli mer sann människa, inte mer förandligad. Och allt detta gör Anden för att förhärliga Kristus. Vi samtalar även om hur känslornas snåriga värld kan ställa till det lite i förhållande till karismatik. Hoppas det kommer bli till en stor hjälp för er lyssnare!   Bibelreferenser för alla tre delar: Apg 2 Rom 12 1 Kor 7 1 Kor 12-14 Ef 4 1 Petr 4   Länkar till några artiklar skrivna av Simon i ämnet: https://www.academia.edu/50976247 http://www.johannelund.nu/ingang/   Om ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

Ibland händer det oväntade saker i livet. Jag har ibland undrat om det ligger och skräpar lite kassetter från min morfar i någon vrå i någon kyrka, eller hemma hos några pensionärer eller bortglömda hos någon släkting. Och min kusin Isaac hittade en kassett med en predikan som jag inte hade fått tag på! Vilken glädje! I denna predikan får vi lyssna till berättelsen om när Israels folk intog Jeriko. Staden som var en del av löfteslandet men som ännu inte hade kommit att bli en del av Guds rike. Där fanns en kvinna som hade klart för sig att staden var Herrens, men folket i allmänhet hade en stängd dörr för evangeliet precis som många människor i dagens samhälle också har. Ska man ge upp då? Nej, precis som Josua ska vi vända oss till Gud! Han hade redan klart för sig att Jeriko var Hans och vår uppgift är att bara tro och ha tillit till Honom. För Jeriko blev Hans, men det var inte genom vapen eller genom härskri utan genom Hans vilja och beslut. Vår uppgift är bara att lita på Honom och att be. Gå de där varven tills tiden är inne som Han har bestämt. Vi får därför än idag be till Gud om väckelse för de städer vi befinner oss i idag! Hoppas denna predikan ska ge gudsförtröstan och ge näring till er tro! "Och Jeriko hade sina portar stängda, det höll sig tillstängt för Israels barn; ingen gick ut eller in. Men HERREN sade till Josua: ”Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsmän, i din hand. Tågen nu omkring staden, så många stridbara män I ären, runt omkring staden en gång; så skall du göra i sex dagar. Och sju präster skola bära de sju jubelbasunerna framför arken; men på sjunde dagen skolen I tåga omkring staden sju gånger; och prästerna skola stöta i basunerna. Och när det blåses i jubelhornet med utdragen ton, och I hören basunljudet, skall allt folket upphäva ett stort härskri; då skola stadsmurarna falla på stället, och folket skall draga in över dem, var och en rätt fram.” Då kallade Josua, Nuns son, till sig prästerna och sade till dem: ”Tagen förbundsarken, och sju präster skola bära sju jubelbasuner framför HERRENS ark.” Och till folket blev sagt: ”Dragen ut och tågen omkring staden; och den väpnade skaran skall draga framför HERRENS ark.” Då nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju präster som buro jubelbasunerna framför HERREN åstad och stötte i basunerna; och HERRENS förbundsark följde efter dem. Och den väpnade skaran gick framför prästerna som stötte i basunerna, och den övriga hopen slutade tåget och följde efter arken, under det att man alltjämt stötte i basunerna. Men Josua hade bjudit folket och sagt: ”I skolen icke upphäva något härskri eller låta höra eder röst eller ens låta något ord utgå av eder mun, förrän den dag då jag säger till eder: ’Häven upp ett härskri’; då skolen I upphäva ett härskri.” Och när han så hade låtit bära HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en gång, gingo de in i lägret och stannade i lägret över natten. Och följande morgon stod Josua bittida upp, och prästerna togo HERRENS ark. Och de sju präster som buro de sju jubelbasunerna framför HERRENS ark gingo alltjämt och stötte i basunerna; och den väpnade skaran gick framför dem, och den övriga hopen slutade tåget och följde efter HERRENS ark, under det att man alltjämt stötte i basunerna. De tågade också nu på andra dagen en gång omkring staden och återvände sedan till lägret; så gjorde de i sex dagar. Men på sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppgång och tågade då sju gånger omkring staden på samma sätt; endast denna dag tågade de sju gånger omkring staden. [...] Då hov folket upp ett härskri, och man stötte i basunerna. Ja, när folket hörde basunljudet, hov det upp ett stort härskri; då föllo murarna på stället, och folket drog över dem in i staden, var och en rätt fram; så intogo de staden." Jos 6:1-15, 20 (1917 års översättning)

Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och David Larsson.    Podden firar nu över 5000 lyssningar och det firar vi genom att släppa det här avsnittet där vi gästas för andra gången av präststudenten David Larsson då vi spelade in ett lite halvspontant avsnitt om musik, kultur, kroppen, det visuella m.m.    Det finns ju nämligen en ständig diskussion i kyrkan om kulturuttryck. Vad kan man sjunga och inte sjunga? Vad kan man spela för musik och inte? Vilka kläder kan man ha? Hur ska kyrkobyggnaden se ut? Och så vidare.   De frågorna väcktes hos oss när vi spontant började prata om en intressant gudstjänstform i Finland där en präst hade s.k. "Metalgudstjänster". Dvs gudstjänster som hade metalmusik som uttryckssätt. För visst finns det något i att sätta toner till tex psalmer som faktiskt harmoniserar med psalmens innehåll? Alla psalmer är inte glättiga utan vissa har väldigt tung och mörk text. Hur kan vi hitta en bra balans och minska diskrepansen mellan texten och musiken? Hur mycket kan vi provocera med musiken? Finns det gränser? När blir det köttsligt istället för andligt?   Liknande frågor ställer vi också i förhållande till det visuella uttrycket i kristen arkitektur och konst men också när det gäller människokroppen och vår utstyrsel.    Vår önskan är att det här avsnittet ska ge en del svar, men också utmana och ställa en del frågor. Och inte minst: att det får vara ett bidrag till att detta viktiga samtal om den ständigt provocerande kulturen fortsätter!

Podden är tillbaka med ytterligare en predikan! Det var ett tag sen men vi tror att denna predikan av Sven Reichmann kommer kunna vara till tröst för någon där ute. För många kristna är det en kamp när det kommer att kapitulera inför Kristus och släppa taget och låta Gud ta kontroll. Istället försöker vi med all vår kraft att göra saker och ting på vårt eget sätt och bygga upp vårt självförtroende. Och det här fenomenet är i hög grad kopplad till vår inbyggda självbevarelsedrift. Vi vill inte dö och instinktivt gör vi allt i vår egen makt för att upprätthålla denna drift. Men Bibeln lär motsatsen. Den säger oss att vi måste bli födda på nytt! Vad betyder det? Att vi först måste dö. Precis som Jesus förklarade för Nikodemus. Han var en man med hög status, välutbildad, förmögen och med gott rykte och så vidare. Men ändå, Jesus sa till honom att han behövde bli född på nytt. Att sluta lita på sig själv och sina egna framgångar, ge upp sitt självförtroende och istället sätta sin tillit till Gud. Att ha "Gudsförtroende". Vi hoppas att denna predikan ska få vara själavårdande och det ska få vara till välsignelse! "Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus om natten och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom." Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus svarade: "Du är Israels lärare och vet inte det."Joh 3:1-4, 10 (SFB)

DEL 2/2.  Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Anna-Karin Stenberg.  "Jakten på seger" är namnet på en livsberättelse skriven i romanform av Anna-Karin Stenberg där hon delar med sig av sanslöst intressanta erfarenheter från att gå in i och komma ut ur en trosrörelsekyrka. En resa märkt av kraftiga känsloyttringar, gudsmöten, jakt på seger och genombrott men som ledde till djup psykisk sjukdom och sedan till en kraftig omdaning av tron ända ner i fundamentet. Vi har läst boken och var bara tvungna att bjuda in Anna-Karin för att samtala lite om boken men också resonera lite kring teologi och praktik. Vår önskan är att denna livsberättelse och vårt samtal ska kunna bli till välsignelse för någon där ute! Om ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

DEL 1/2.  Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Anna-Karin Stenberg.  "Jakten på seger" är namnet på en livsberättelse skriven i romanform av Anna-Karin Stenberg där hon delar med sig av sanslöst intressanta erfarenheter från att gå in i och komma ut ur en trosrörelsekyrka. En resa märkt av kraftiga känsloyttringar, gudsmöten, jakt på seger och genombrott men som ledde till djup psykisk sjukdom och sedan till en kraftig omdaning av tron ända ner i fundamentet. Vi har läst boken och var bara tvungna att bjuda in Anna-Karin för att samtala lite om boken men också resonera lite kring teologi och praktik. Vår önskan är att denna livsberättelse och vårt samtal ska kunna bli till välsignelse för någon där ute! Om ni har kommentarer eller frågor så tveka inte att berätta för oss, vi vill gärna höra era tankar!

DEL 2/2.  Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och David Larsson.  I detta specialavsnitt har vi bjudit in David Larsson (känd för att bygga hus i rumänska slummen) för ett samtal om sin uppväxt. I förra delen fick vi höra om en uppväxt som betydde en frånvarande pappa och att vara präglad av framgångsteologi och i denna del 2 får vi höra mer om hur det lett till att omvärdera sin världsbild och var han är idag. Vi hoppas verkligen att detta avsnitt ska få bli ett hjärtligt avsnitt där folk kanske kan få lite själavård genom en annan persons ärliga berättelse.  Om ni har några kommentarer eller frågor så hojta gärna till i våra sociala medier! Gud välsigne er!

DEL 1/2.  Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och David Larsson.  I detta specialavsnitt har vi bjudit in David Larsson (känd för att bygga hus i rumänska slummen) för ett samtal om sin uppväxt. En uppväxt som betydde en frånvarande pappa, att vara präglad av framgångsteologi i del 1 och hur det lett till att omvärdera sin världsbild och var han är idag (mer om det i del 2 som kommer om två veckor). Vi hoppas verkligen att detta avsnitt ska få bli ett hjärtligt avsnitt där folk kanske kan få lite själavård genom en annan persons ärliga berättelse.  Om ni har några kommentarer eller frågor så hojta gärna till i våra sociala medier! Gud välsigne er!

DEL 2/2.  Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Nima Motallebzadeh.  I detta specialavsnitt bjuder vi in pingstpredikanten och mastersstudenten inom exegetik, Nima Motallebzadeh för ett intressant samtal om det heta ämnet Jesu ställföreträdande strafflidande, även kallat Objektiv försoningslära. I del 2 skiftar vi fokus lite ifrån Gamla Testamentet och lägger betoning på Nya Testamentet utifrån det s.k. Nya Paulus Perspektivet. Vi försöker att ge en kort introduktion till detta nya perspektiv kopplat till Objektiv försoningslära och försöker ge en nyanserad bild, särskilt i förhållande till den mycket populära teologen N.T. Wright. Vi hoppas att kunna ge ett intressant samtal om och försvar för denna mycket intressanta lära och att ni lyssnare ska kunna få hjälpmedel för att kunna lägga ut och försvara denna klassiska evangeliska lärosats.  Källor:  Fil 3:5-6.  Rom 3:27.  Tit 3:4-5.  Mark 14:36.  Ps 75:9.  Upp 14:8-10.  Upp 19:15.  Kol 2:13-14.  Jos 24:14.  Ef 1:7.  "Honom har Gud ställt fram", kandidatuppsats, Nima Motallebzadeh: https://bit.ly/2BQmRL6 Samtal mellan N.T. Wright och Tom Schreiner:  https://bit.ly/2APXFnA

DEL 1/2. Medverkande: Daniel Mämecke, Olof Schelin och Nima Motallebzadeh. I detta specialavsnitt bjuder vi in pingstpredikanten och mastersstudenten inom exegetik, Nima Motallebzadeh för ett intressant samtal om det heta ämnet Jesu ställföreträdande strafflidande, även kallat Objektiv försoningslära. Alltså det att Gud i Jesus både frivilligt ger sig själv men samtidigt blidkar sin vrede över synd och tar på sig straffet i människors ställe för att försona människan med Gud. Det är förhållandevis vanligt att man ifrågasätter denna centrala lära, eller så ges den tämligen lite utrymme trots att det är ett genomgående tema genom hela skriften. Vissa teologer kallar den t.o.m. för en hednisk idé. Vi hoppas att kunna ge ett intressant samtal om och försvar för denna mycket intressanta lära och att ni lyssnare ska kunna få hjälpmedel för att kunna lägga ut och försvara denna klassiska evangeliska lärosats.  Källor: Mark 14:27-28. Matt 26:31-32. 1 Pet 3:18. Jesaja 53:4-7. Jesaja 53:10. 3 Mos 16:22. 2 Mos 6:6. Rom 5:1-5. Rom 3:5, 25-26. Rom 5:8. Rom 6:23. Heb 9:12. Heb 9:14. Heb 9:24. Heb 9:26-28. 3 Mos 4:32. Matt 20:26-28. Jes 12:1-2. Upp 5:1-12.

Date: 25th of April 2020. PART 3/3. (A bonus part where we have a conversation on a couple of social media posts by Jeremy Riddle) Hosts: Daniel Mämecke, Olof Schelin and Cris Araya. The special episodes are back! This time we are going to address the current situation that the world is in right now with the Corona virus pandemic. Will this crisis also become a crisis for certain movements within christianity? Will the theology of faith healers be exposed? Will the word of faith preachers start to reevaluate their doctrines? And so on. Many questions will be raised as people really struggle with a lot of suffering in these times. We just wanted to share our thoughts and try to give people a helping hand in dealing with these topics theologically and also to provide some encouraging thoughts. Down below we provide links to the sources and material we use in the episode so that you guys can look things up for yourself and make up your own opinion.  Bethel Church - Olive is the "First Fruit"https://www.instagram.com/p/B6QfwoOHZjZ Bethel Church - Olive is the "First Fruit" #2https://www.instagram.com/p/B6Py8DcHCW9/ Shawn Bolz - Keys to Heaven's Economyhttps://sidroth.org/radio/radio-archives/shawn-bolz/ Kris Vallotton - Little Godshttps://www.youtube.com/watch?v=GZtTSY889rA Hillsong Sweden - You are Framing Your Worldhttps://www.instagram.com/p/B4o2yOzFvZt/ Andreas Nielsen - "Dare to Declare" (Swedish)https://www.podbean.com/ew/dir-fyb66-7a5fed7 Shawn Bolz - Predicts Imminent End of the Pandemichttps://www.facebook.com/ShawnBolz/posts/10163544765850657 Shawn Bolz - Changes His Predictionhttps://www.youtube.com/watch?v=VAXk8YQUsCY Bill Johnson - Jesus is Our Model 1https://www.facebook.com/watch/?v=699826200456979 Bill Johnson - Jesus is Our Model 2https://www.facebook.com/watch/?v=2314538172165637 Jeremy Riddle 1https://www.facebook.com/jeremymriddle/posts/10156752370187102:0 Jeremy Riddle 2https://www.facebook.com/jeremymriddle/posts/10156762317082102:0 Jeremy Riddle 3https://imgur.com/KkqW1ki

Date: 25th of April 2020. PART 2/3.  Hosts: Daniel Mämecke, Olof Schelin and Cris Araya. The special episodes are back! This time we are going to address the current situation that the world is in right now with the Corona virus pandemic. Will this crisis also become a crisis for certain movements within christianity? Will the theology of faith healers be exposed? Will the word of faith preachers start to reevaluate their doctrines? And so on. Many questions will be raised as people really struggle with a lot of suffering in these times. We just wanted to share our thoughts and try to give people a helping hand in dealing with these topics theologically and also to provide some encouraging thoughts. Down below we provide links to the sources and material we use in the episode so that you guys can look things up for yourself and make up your own opinion.  Bethel Church - Olive is the "First Fruit"https://www.instagram.com/p/B6QfwoOHZjZ Bethel Church - Olive is the "First Fruit" #2https://www.instagram.com/p/B6Py8DcHCW9/ Shawn Bolz - Keys to Heaven's Economyhttps://sidroth.org/radio/radio-archives/shawn-bolz/ Kris Vallotton - Little Godshttps://www.youtube.com/watch?v=GZtTSY889rA Hillsong Sweden - You are Framing Your Worldhttps://www.instagram.com/p/B4o2yOzFvZt/ Andreas Nielsen - "Dare to Declare" (Swedish)https://www.podbean.com/ew/dir-fyb66-7a5fed7 Shawn Bolz - Predicts Imminent End of the Pandemichttps://www.facebook.com/ShawnBolz/posts/10163544765850657 Shawn Bolz - Changes His Predictionhttps://www.youtube.com/watch?v=VAXk8YQUsCY Bill Johnson - Jesus is Our Model 1https://www.facebook.com/watch/?v=699826200456979 Bill Johnson - Jesus is Our Model 2https://www.facebook.com/watch/?v=2314538172165637 Jeremy Riddle 1https://www.facebook.com/jeremymriddle/posts/10156752370187102:0 Jeremy Riddle 2https://www.facebook.com/jeremymriddle/posts/10156762317082102:0 Jeremy Riddle 3https://imgur.com/KkqW1ki

Date: 25th of April 2020. PART 1/3.  Hosts: Daniel Mämecke, Olof Schelin and Cris Araya. The special episodes are back! This time we are going to address the current situation that the world is in right now with the Corona virus pandemic. Will this crisis also become a crisis for certain movements within christianity? Will the theology of faith healers be exposed? Will the word of faith preachers start to reevaluate their doctrines? And so on. Many questions will be raised as people really struggle with a lot of suffering in these times. We just wanted to share our thoughts and try to give people a helping hand in dealing with these topics theologically and also to provide some encouraging thoughts. Down below we provide links to the sources and material we use in the episode so that you guys can look things up for yourself and make up your own opinion.  Bethel Church - Olive is the "First Fruit"https://www.instagram.com/p/B6QfwoOHZjZ Bethel Church - Olive is the "First Fruit" #2https://www.instagram.com/p/B6Py8DcHCW9/ Shawn Bolz - Keys to Heaven's Economyhttps://sidroth.org/radio/radio-archives/shawn-bolz/ Kris Vallotton - Little Godshttps://www.youtube.com/watch?v=GZtTSY889rA Hillsong Sweden - You are Framing Your Worldhttps://www.instagram.com/p/B4o2yOzFvZt/ Andreas Nielsen - "Dare to Declare" (Swedish)https://www.podbean.com/ew/dir-fyb66-7a5fed7 Shawn Bolz - Predicts Imminent End of the Pandemichttps://www.facebook.com/ShawnBolz/posts/10163544765850657 Shawn Bolz - Changes His Predictionhttps://www.youtube.com/watch?v=VAXk8YQUsCY Bill Johnson - Jesus is Our Model 1https://www.facebook.com/watch/?v=699826200456979 Bill Johnson - Jesus is Our Model 2https://www.facebook.com/watch/?v=2314538172165637 Jeremy Riddle 1https://www.facebook.com/jeremymriddle/posts/10156752370187102:0 Jeremy Riddle 2https://www.facebook.com/jeremymriddle/posts/10156762317082102:0 Jeremy Riddle 3https://imgur.com/KkqW1ki

Podden är tillbaka med en ny predikan och det kommer mer framöver. Dock inte riktigt lika frekvent som förra året. Denna gången har vi privilegiet att få lyssna till en av de mest uppskattade förkunnarna i arabvärlden, Maher Samuel. I det att han är både predikant och psykiatriker, närmar han sig sin förkunnartjänst på ett mycket själavårdande vis med predikan som flödar av balsam för trasiga och törstiga hjärtan. I denna predikan får vi lyssna till Jeremias ord där Herren uppmuntrar sitt folk mitt i lidande och oro. Lidande är inget som Gud har som mål för sitt älskade folk, men det är en del av Hans plan. Det är i vildmarken, på resan mot löfteslandet som Han helgar sitt folk och mitt i den tiden har vi fått visshet om nåd och kärlek. Det kristna livet har aldrig handlat om att få det bästa livet nu utan det handlar om Guds kärleksfulla frälsning som Han har gett oss. Vilket fantastiskt budskap särskilt med tanke på den tid världen upplever just nu då Coronaviruset härjar och skapar oro. Det är inte Gud's mål, men en del av Hans plan och kom ihåg: Han har kontroll och i det kan vi finna nåd och frid. Nåd och frid i vildmarken. "Så säger Herren: Det folk som kommer undan svärdetfinner nåd i öknen. Israel får gå dit där jag ger det ro.Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig:"Med evig kärlek har jag älskat dig,därför låter jag min nåd förbliva över dig." Jer 31:2-3 (SFB) The podcast is back with a new sermon and there will be more of them later on, but not as frequently as last year and mostly in Swedish. This time we have the privilege to listen to one of the most beloved preachers in the Arab world, Maher Samuel. Being both a preacher and a psychiatrist, his approach to preaching makes his sermons very counseling focused containing a lot of cure for the broken and thirsty souls. In this sermon we will listen to the words of Jeremiah where the Lord encourages His people in the midst of turmoil and suffering. Suffering is not something that God has as purpose for His beloved ones, but it is a part of His plan. It's in the wilderness, in the journey to the promised land that he purifies us and makes us holy and in the midst of it we have His assuring grace and mercy over us. The christian walk has never been about having the perfect life now but about God's loving salvation He has given us. What a message for the current events we are seeing in the world right now with the Corona virus creating chaos. It's not God's purpose, but it is His plan, and remember: He is in control and in that we may find grace. Grace in the wilderness. "Thus says the Lord:The people who survived the sword found grace in the wilderness;when Israel sought for rest,the Lord appeared to him from far away.I have loved you with an everlasting love; therefore I have continued my faithfulness to you." Jer 31:2-3 (ESV)

Datum: 29:e januari 1989. Avsnitt nr 32 blir det sista avsnittet med Olofs förkunnelser. Tyvärr fanns inte fler kassetter sparade som vi känner till just nu, men det kanske dyker upp i framtiden, vem vet. Det sista avsnittet är passande nog också hans avskedspredikan från när han gick i pension och avslutade sin förkunnartjänst 1989. Jag kan tänka mig att det för det mesta är svårt för en predikant att veta vad man ska predika om när man står där inför fåren och man undrar vilka brödsmulor som Gud vill förmedla genom en den sista gången. Det finns ju så mycket. Men jag tror att för min morfar var det nog väldigt enkelt - han ville predika en sista gång om friheten i Kristus. Så Kristuscentrerat och ett klart lysande evangelium. I början får även kära mormor Iris vara med på ett hörn och dela ett Guds ord.  Förövrigt är det denna predikan som min singel "Exodus" utgår ifrån i mitt musikprojekt inom RETRO Theology (finns på Spotify). Den får fungera som introduktion till detta sista avsnitt istället för mina korta och samlade tankar jag brukat skriva inför varje avsnitt. Detta är dock inte sista avsnittet i podden i stort då det kommer komma bonusavsnitt, det kommer även komma fler specialavsnitt och jag kommer även att ladda upp annan bra, biblisk och evangeliecentrerad förkunnelse framöver. Men det kommer efter nyår! Och självfallet kommer musikprojektet att fortsätta... Gud välsigne er! "”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” De sade: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria." Joh 8:32-36 (NT81)

Idag avslutas predikoserien om Nehemja bok med del 4 som utgår ifrån kapitel 11. Tyvärr är de sista tre minuterna delvis överspelade med sång, sånt som kunde hända i den analoga världen, men det kan ju på ett vis passa bra då det precis före predikats om smord sångartjänst! Nehemja bok handlar ju om hur Gud bygger upp Jerusalem på nytt och en viktig del i ett bygge är ju att fördela arbetsuppgifterna bland dem som står till tjänst. I ett projekt finns det oftast tjänster som syns mer än andra och oftast krävs det en viss grad av kompetens som kanske inte alla har. Men i Guds bygge får alla vara med och alla tjänster är viktiga. Från tempeltjänare, präster, sångare, dörrvaktare m.m. och sist men inte minst "vanliga israeliter." Ingen tjänst ska föraktas utan när allt kommer omkring kommer vi nog få se många fina vanliga israeliter som tjänat i det tysta ta emot en stor och himmelsk lön.  "Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det övriga folket kastade lott, för att så var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de andra städerna. Och folket välsignade alla de män som frivilligt bosatte sig i Jerusalem. Och de huvudmän i hövdingdömet, som bodde i Jerusalem, bodde var och en där han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga israeliter, präster, leviter och tempelträlar, så ock Salomos tjänares barn. [...] Peres’ barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra sextioåtta stridbara män. [...] Joel, Sikris son, var tillsyningsman över dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden. Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, så ock deras bröder, som förrättade sysslorna i huset, åtta hundra tjugutvå; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia, så ock hans bröder, huvudmän för familjer, två hundra fyrtiotvå; [...] så ock deras bröder, dugande män, ett hundra tjuguåtta; och tillsyningsman över dem var Sabdiel, Haggedolims son. Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni, så ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten över de yttre sysslorna vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sånganföraren, som vid bönen tog upp lovsången, [...] Och dörrvaktarna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höllo vakt vid portarna, voro ett hundra sjuttiotvå. Och de övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel. [...] Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, sångarna. Ty ett kungligt påbud var utfärdat angående dem, och en bestämd utanordning var för var dag fastställd för sångarna. Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick konungen till handa i var sak som rörde folket. Och i byarna med tillhörande utmarker bodde ock en del av Juda barn, [...] Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker, i Aseka och underlydande orter; [...] Och av leviterna blevo några avdelningar från Juda räknade till Benjamin." Neh 11:1-3, 6, 9-13, 14-17, 19-20, 22-25, 30, 36 (1917 års översättning)

Predikoserien om Nehemja bok fortsätter med del 3 som utgår ifrån kapitel 8. Tyvärr saknas någon minut i början men predikan utgår ifrån vers 1 och fortlöper genom kapitlet. Här möts vi av en av Bibelns mest gripande skriftställen för här talar skriften om sig själv och hur viktigt det är att den är i centrum för all kristen lära och liv. Sedan reformationens dagar brukar man tala om "Sola Scriptura", med andra ord "skriften allena" som uttryck för att det är den enda källan och auktoriteten för en kristen församling. Men ibland glömmer man lätt ett annat men också minst lika viktigt förhållningssätt: "Tota Scriptura", dvs "hela skriften". Det är lätt att hävda att man hämtar sin inspiration från ett visst bibelställe för att legitimera sin predikan, men har man förankrat det i hela skriftens budskap - den s.k. "röda tråden" som löper från pärm till pärm? Vi brukar ju kalla oss för väckelsens folk där Gudsordet är i centrum och människor samlas i skaror vid Jesu fötter men ett ganska vanligt fenomen är att det efter ett tag blir så att man kompromissar med Guds ord. "Sola Scriptura" kanske fortfarande praktiseras, men inte "Tota Scriptura". Därför behöver vi gång på gång återvända till Nehemjas kapitel om hur Esra föreläste lagen för att påminna oss om hur viktigt det är att Guds ord föreläses och begripliggörs samt vilken gripenhet som drabbade Israels folk när de fick smaka på Guds goda gåvor.  "När sjunde månaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina städer, församlade sig folket, alla såsom en man, på den öppna platsen framför Vattenporten; och de bådo Esra, den skriftlärde, att hämta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit åt Israel. Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både män och kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde; detta var på första dagen i sjunde månaden. Och han föreläste därur vid den öppna platsen framför Vattenporten, från dagningen till middagen, för män och kvinnor, dem som kunde förstå det; och allt folket lyssnade till lagboken. Och Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning som man hade gjort för det ändamålet; och bredvid honom stodo Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida, och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam. Och Esra öppnade boken, så att allt folket såg det, ty han stod högre än allt folket; och när han öppnade den, stod allt folket upp. Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade: ”Amen, Amen”, med uppräckta händer; och de böjde sig ned och tillbådo HERREN med ansiktet mot jorden. Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats. Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen, så att man förstod det som lästes. Och Nehemja, han som var ståthållare, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till allt folket: ”Denna dag är helgad åt HERREN, eder Gud; sörjen icke och gråten icke.” Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. Och han sade ytterligare till dem: ”Gån bort och äten eder bästa mat och dricken edert sötaste vin, och sänden omkring gåvor därav till dem som icke hava något tillrett åt sig, ty denna dag är helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd i HERREN är eder starkhet.” Också leviterna lugnade allt folket och sade: ”Varen stilla, ty dagen är helig; varen icke bedrövade.” Och allt folket gick bort och åt och drack; de sände ock omkring gåvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada; ty de hade aktat på det som man hade kungjort för dem. Dagen därefter församlade sig huvudmännen för hela folkets familjer, så ock prästerna och leviterna, till Esra, den skriftlärde, för att giva närmare akt på lagens ord. Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit att Israels barn skulle bo i lövhyd

Vi fortsätter predikoserien om Nehemja bok med del 2 som utgår ifrån kapitel 7. I detta kapitel ser vi hur Gud förde sitt folk ur fångenskap i Babel, symbolen för synd och värld, tillbaka till frihet och till sitt förlovade Jerusalem. De följde med ledarna för Guds folk som sedermera skulle bidra med att bygga upp Jerusalems murar. Ledarskap är därför väldigt viktigt för att leda Guds hjord rätt och för att leda arbetet på det bygget som formar Guds rike men också i förlängningen samhället runt omkring. Det är en gudomlig institution som inte bör förbises eller föraktas utan något som vi bör stödja med våra böner. Tyvärr är det ju dock så att ledare kanske inte alltid bär den smörjelsen som tjänsten kräver, att de kanske av maktlystnad åtar sig positioner de inte ska ha eller att det allmänt råder tider av dekadens i ledarskapet. Då är det såklart viktigt att tillrättavisa profetiskt, men för den enskilde kan det vara svårt att navigera genom det och man kanske till och med lever i en tid då det slarvats med att hålla ihop folket och människorna kanske inte vet var deras tillhörighet ligger. Tack och lov har vi dock en överstepräst, vår eviga Gud och Konung, Jesus Kristus, som gett oss rätt att kalla oss Hans barn och vara delaktiga i Hans folk. Får Jesus ha den plats han ska ha hos ledarskapet så blir det välsignat. ”Dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad, i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och Baana. [...] Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin släkt, och huruvida de voro av Israel: Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotvå. Och av prästerna: Habajas barn, Hackos’ barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde icke finna dem; därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet. Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim." Neh 7:6-7, 61-65 (1917 års översättning)

Vi går nu in i en predikoserie om Nehemja bok. Tyvärr finns bara material från kapitel 5, 7, 8 och 11 kvar och vi börjar givetvis i ordning med kapitel 5. Här står det om hur Nehemja och folket gjorde sina resurser tillgängliga för återbyggandet av Jerusalems murar. I Gudsfruktan offrade man både det ena och det andra till Guds verk och det kan ju såklart för stunden kännas en del i människans själ eftersom pengar och ekonomi är ett så känsligt ämne för oss. Men har vi den ande som rådde på Nehemjas tid och inte en enligt framgångsteologins löften där våra pengar är något som ska leda till lycka, välstånd och rikedomar utan en ande där de snarare är till för att samla våra skatter i himlen som Jesus säger, ja då blir det saligt. Guds andliga ekonomilagar fungerar ju på det sättet att den som för evangeliets skull behöver överge hus, familj, egendomar och dylikt kommer få hundrafalt igen - i denna tidsålder genom församlingsgemenskap och i nästa tidsålder genom evigt liv. Liksom på Nehemjas tid då man fick hundrafalt igen genom en återuppbyggd stadsmur till församlingens fortlevnad och ett steg mot det eviga försoningsverk som Jesus skulle genomföra på denna plats. "Och männen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot sina judiska bröder. Några sade: ”Vi med våra söner och döttrar äro många; låt oss få säd, så att vi hava att äta och kunna bliva vid liv.” Och några sade: ”Våra åkrar, vingårdar och hus måste vi pantsätta; låt oss få säd till att stilla vår hunger.” Och andra sade: ”Vi hava måst låna penningar på våra åkrar och vingårdar till skatten åt konungen. Nu äro ju våra kroppar lika goda som våra bröders kroppar, och våra barn lika goda som deras barn; men ändå måste vi giva våra söner och döttrar i träldom, ja, några av våra döttrar hava redan blivit givna i träldom, utan att vi förmå göra något därvid, eftersom våra åkrar och vingårdar äro i andras händer.” När jag nu hörde deras rop och hörde dessa ord, blev jag mycket vred. Och sedan jag hade gått till råds med mig själv, förebrådde jag ädlingarna och föreståndarna och sade till dem: ”Det är ocker I bedriven mot varandra.” Därefter sammankallade jag en stor folkförsamling emot dem. Och jag sade till dem: ”Vi hava efter förmåga friköpt våra judiska bröder som voro sålda åt hedningarna. Skolen nu I sälja edra bröder? Skola de behöva sälja sig åt oss?” Då tego de och hade intet att svara. Och jag sade: ”Vad I gören är icke rätt. I borden ju vandra i vår Guds fruktan, så att våra fiender, hedningarna, ej finge orsak att smäda oss. Också jag och mina bröder och mina tjänare hava penningar och säd att fordra av dem; låt oss nu avstå från vår fordran. Given dem redan i dag tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och skänken efter den ränta på penningarna, på säden, på vinet och oljan, som I haven att fordra av dem.” De svarade: ”Vi vilja giva det tillbaka och icke utkräva något av dem; vi vilja göra såsom du har sagt.” Och jag tog en ed av dem, sedan jag hade tillkallat prästerna, att de skulle göra så. Därjämte skakade jag fånget på min mantel och sade: ”Var och en som icke håller detta sitt ord, honom må Gud så skaka bort ifrån hans hus och hans gods; ja, varde han så utskakad och tom på allt.” Och hela församlingen sade: ”Amen”, och lovade HERREN. Därefter gjorde folket såsom det var sagt. Ytterligare är att nämna att från den dag då jag förordnades att vara ståthållare över dem i Juda land, alltså från Artasastas tjugonde regeringsår ända till hans trettioandra, tolv hela år, varken jag eller mina bröder åto av ståthållarkosten. De förra ståthållarna, de som hade varit före mig, hade betungat folket och tagit av dem mat och vin till ett värde av mer än fyrtio siklar silver, och jämväl deras tjänare hade förfarit hårt mot folket. Men så gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud. Dessutom höll jag i att arbeta på muren, och ingen åker köpte vi oss; och alla mina tjänare voro församlade vid arbetet där. Och av judarna och deras förestån

Datum: 24:e februari 1985. Ibland kan det vara så att Gud kallar människor att bryta upp. Och gör Han det så kan vi tryggt och säkert veta att Han gör det med omsorg och en framtida skörd i sikte. Det kan ju vara så att man varit på en viss plats i livet, både bokstavligt och/eller bildligt talat, som kanske gjort att man av olika anledningar blivit trött, sliten eller utmattad. Men precis som aposteln Paulus här i Galaterbrevet uppmuntrar de som läser hans brev att hålla ut så vill Gud i sin försyn gör detsamma med oss. Livet kan vara kämpigt ibland men vi har en fantastisk yttersta dag framför oss - den då Gud ska skörda det goda Han har sått! Det är vårt hopp! "Och låtom oss icke förtröttas att göra vad gott är; ty om vi icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd." Gal 6:9 (1917 års översättning)

Datum: 24:e februari 1985.  Jesus uppmuntrar i detta lilla bibelstycke sina får att inte frukta när bekymren hopar sig och synd och värld tränger på. Han samlar dem och säger att vi, Hans hjord, ska rikta vår blick på Honom och att han ger oss det eviga hoppet: riket som är utlovat till alla de kallade och utvalda. Det är en skatt som är så mycket rikare än skatter på jorden som så lätt fördärvas och blir bestulna. Istället kan vi mitt i livets elände få den grundläggande glädje som Anden låter växa i oss som inte är beroende på hur vi mår eller huruvida vi är lyckade eller ej. Frukta icke, du lilla hjord! "Nej, söken efter hans rike, så skall också detta andra tillfalla eder. Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket. Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv når, och där man icke fördärvar." Luk 12:31-33 (1917 års översättning)

Datum: 27:e maj 1979. Denna predikan utgår ifrån det kända bibelstället ur Femte Mosebok där Herren ger instruktioner för Israels folk inför intågandet i löfteslandet för att det ska gå dem väl. Dessa instruktioner och gåvor, Guds ord, kretsar därför föga förvånande kring hemmet vilket är samhällets minsta och viktigaste sociala beståndsdel. När den får fungera så är det till en sån rik välsignelse för individ, familj och samhälle, men samtidigt är det kanske därför också den mesta attackerade. Många hem blir på olika sätt ansatta och därför är det viktigt att vi håller oss nära det fundament som aldrig rubbas - Guds ord.  "Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en. Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp. Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de skola vara såsom ett märke på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar." 5 Mos 6:4-9 (1917 års översättning)

Datum: 16:e augusti 1981. En universal sanning om oss människor kan nog med gott samvete sägas vara att vi vill vara fria varelser. Problemet är att människan i sig själv så lätt blir träl under sina egna viljor som ofta också kanske är lite motsägelsefulla. Sann frihet finner man dock först i Guds vilja. En fågel som försöker flyga utan att fångas av gravitation och vind kommer aldrig att röra sig ur fläcken. "Det är bara i Din vilja som min frihet är" sjungs i kyrkorna nu för tiden i en fantastisk sång om denna vid första ögonkastet paradoxala utsaga, men verklig frihet är att låta sig finnas i Guds hand. "Given Gud makten;över Israel är hans härlighet,och hans makt är i skyarna.Fruktansvärd är du,Gud, i din helgedom;Israels Gud,han giver maktoch styrka åt sitt folk.Lovad vare Gud!" Ps 68:35-36 (1917 års översättning)

Datum: 16:e augusti 1981. Det är en oundviklig mänsklig erfarenhet att vi hamnar i situationen att vi står inför Gud med tomma kärl. Våra tillgångar räcker inte till och vi letar febrilt efter de resurser vi behöver. Det fina är dock att Gud ger av Den Helige Ande, vårt bevis på vår frälsning och tröstare genom livet. Gud betalade priset åt oss där vi i vår fattigdom inte kunde tillhandahålla tillräckligt av värde och fick det även att inte bara räcka till utan också bli över till tröst, stöd och hjälp genom livet.  "Och en kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa och sade: ”Min man, din tjänare, har dött, och du vet att din tjänare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsägare och vill taga mina båda söner till trälar. Elisa sade till henne: ”Vad kan jag göra för dig? Säg mig, vad har du i huset?” Hon svarade: ”Din tjänarinna har intet annat i huset än en flaska smörjelseolja.” Då sade han: ”Gå och låna dig kärl utifrån av alla dina grannar, tomma kärl, men icke för få. Gå så in, och stäng igen dörren om dig och dina söner, och gjut i alla dessa kärl; och när ett kärl är fullt, så flytta undan det.” Då gick hon ifrån honom. Och sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, buro de fram kärlen till henne, och hon göt i. Och när kärlen voro fulla, sade hon till sin son: ”Bär fram åt mig ännu ett kärl.” Men han svarade henne: ”Här finnes intet kärl mer. Då stannade oljan av. Och hon kom och berättade detta för gudsmannen. Då sade han: ”Gå och sälj oljan, och betala din skuld. Sedan må du med dina söner leva av det som bliver över.” 2 Kung 4:1-7 (1917 års översättning)

Datum: 15:e augusti 1981. Människan har den olyckliga fallenheten att ta den fantastiskt rika gåva hon fått av Gud, sitt barnaskap, och sälja den rätten till fienden som försöker bedra och stjäla ifrån henne. Detta illustreras i Psalm 106 genom Israels historia och hur Israels barn fick Guds goda gåva på pränt vid berget Horeb på de stentavlor som Mose fick i uppdrag att förmedla till folket. Men det dröjde inte länge, ja i princip ingen tid alls, innan folket i sin synd hade valt att smälta ner sina rikedomar, byggde en avgud i formen av en guldkalv och på så vis bytte bort sin "ära" vilket innebar att fiendens bedrägliga plan blev verkställd. Det fantastiska är dock att Gud i sin nåd tog tillbaka klenoden, gåvan, och lät sätta sin frälsningsplan på pränt på nytt.  "De gjorde en kalv vid Horeboch tillbådo ett gjutet beläte;sin ära bytte de bortmot bilden av en oxe, som äter gräs.De glömde Gud, sin frälsare,som hade gjort så stora ting i Egypten,så underbara verk i Hams land,så fruktansvärda gärningar vid Röda havet." Ps 106:19-22 (1917 års översättning)

Datum: 17:e januari 1982. Idag får vi lyssna till den andra predikan utifrån Matteusevangeliets 15:e kapitel och tar vid där förra veckans predikan slutade. Vi människor hungrar, alla vill dock inte visa det. Men det är trots det ett grundläggande mänskligt behov, att få sin hunger mättad. Den mänskliga erfarenheten är dock att det är mycket svårt att mätta sig själv, för vi har så begränsade tillgångar i oss själva. Jesus har dock viljan och möjligheten att förse oss människor med det grundläggande vi behöver och tack och lov välsignar Jesus det bröd han har för oss. Och det brödet är Guds ord och det är underbart att Bibeln är en källa som alltid flödar och den Helige Anden levandegör dess innehåll.  ”Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: ”Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.” Då sade lärjungarna till honom: ”Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?” Jesus frågade dem: ”Huru många bröd haven I?” De svarade: ”Sju, och därtill några få småfiskar.” Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket. Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.” Matt 15:33-37 (1917 års översättning)

Datum: 10:e januari 1982. I de kommande två avsnitten får vi lyssna till ett par mycket korta predikningar från samma bibelställe ur Matteusevangeliets 15:e kapitel. Utgångspunkten för dagens avsnitt är när lärjungarna ställer en mycket intressant fråga till Jesus, nämligen hur i allsin dar de skulle kunna mätta så mycket folk som hade samlats kring dem? Det enkla, men likafullt sanningsenliga svaret är: det kunde de inte. Men Herren välsignade det lilla de hade och Han gav åt dem och bad dem dela ut till människorna. Och likadant fungerar det med Livets bröd, i sin nåd får vi förmedla av det välsignade Ord som Gud har skänkt till oss små människor. ”Då sade lärjungarna till honom: ”Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?” Jesus frågade dem: ”Huru många bröd haven I?” De svarade: ”Sju, och därtill några få småfiskar.” Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket. Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.” Matt 15:33-37 (1917 års översättning)

Datum: 22:a oktober 1978. När Mose stötte på Gud i öknen påminde Gud honom om att Mose hade ett arv han bar med sig. Gud presenterade sig nämligen som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud - Moses fäders Gud. Och Mose lät den tron slå rot och det är så viktigt att den får göra det i församlingens liv också. Gud har också genom historien utlöst det gudomliga och låtit sin Ande verka på olika sätt genom "eldsupplevelser" då Gud griper in och visar sig på ett eller annat sätt. Det finns inga löften om att detta sker med brinnande buskar eller eldskrift på himlen men Gud påminner ständigt sitt folk om behovet av att vara ledda av Gud och behovet av att stå på helig mark. Därför är det av stor vikt att vi håller fast vid det som är heligt. Anledningen till att Gud påminner oss om och handlar på det viset med sin församling är för att han vill föra sitt folk ut ur alla olika former av träldom och de oheliga ting som vi människor lider av. Det fina i det är att Gud har valt att använda oss bräckliga kärl som verktyg för att sprida det glada budskapet. Vi klarar inte det själva givetvis men han har utrustat församlingen med precis det som den behöver för att komma med en liten smula evangelium till världen.  "Och Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. Och han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till Guds berg Horeb. Där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att busken dock icke blev förtärd. Då tänkte Mose: ”Jag vill gå ditbort och betrakta den underbara synen och se varför busken icke brinner upp.” När då HERREN såg att han gick åstad för att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” Då sade han: ”Träd icke hit; drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.” Och han sade ytterligare: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud. Och HERREN sade: ”Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hört huru de ropa över sina plågare; jag vet vad de måste lida. Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung, det land där kananéer, hetiter, amoréer, perisséer, hivéer och jebuséer bo. Fördenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag därjämte har sett huru egyptierna förtrycka dem, därför må du nu gå åstad, jag vill sända dig till Farao; och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten” Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till Farao, och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?” Han svarade: ”Jag vill vara med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skolen I hålla gudstjänst på detta berg.” 2 Mos 3:1-12 (1917 års översättning)

Datum: 10:e januari 1982. Dagens predikan utgår från samma bibelställe som är själva hjärtat med RETRO Theology, nämligen Kolosserbrevets 3:e kapitel. Det står ju i Bibeln att människan har gått vilse som får men Gud har inte lämnat människan i sticket utan i sin nåd vänder han människornas hjärtan tillbaka till sig och upprättar genom sin Son den brutna gemenskapen. Men människan behöver kapitulera och lämna sig i hans händer och låta evangeliet drabba henne. Gudsordet ringaktas dock allt mer och det är fiendens allra största och kanske också mest lyckade ofog, det att fördjupa människans andliga okunnighet. Därför behöver Gudsordet återigen få den hedersplats i våra liv som det ska ha. Bibelkunskapen behöver återuppbyggas och det står att vi ska "undervisa och förmana varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor". Vi ska bygga upp och förmana varandra i kärlek och med mycket vishet. Men den visheten kan vi också ta med oss i vardagslivet för vi ska inte hoppa ut ur Guds hand efter gudstjänstens slut. Nej, låt Gudsordet vara centrum i det att vi i Jesu namn låter friden regera i våra hjärtan och vi blir levande vittnesbörd för evangeliets glada budskap! "Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan. Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom". Kol 3:15-17 (1917 års översättning)

Datum: 4:e april 1982. Denna helg är det ju pingsthögtid och vad passar bättre än att få lyssna lite till förbunden som Gud slutit med sitt folk? Det är ju så att i den judiska traditionen och i några små glimtar och antydningar i skriften förknippas pingsten med givandet av lagen enligt det gamla förbundet. Men i det nya förbundet förknippas pingsten med utgjutandet av Anden över allt kött. Och i Jeremias 31:a kapitel låter Gud dra bort slöjan en aning genom sin profet och han ger löftet om ett kommande förbund där lagen inte längre skulle vara skrivet på tavlor av sten, utan på tavlor av kött dvs människornas hjärtan och det var detta förbund som Jesus instiftade med löftet om Den Helige Anden som gåva. Det var inte på något sätt så att det gamla förbundet var dåligt, utan det har sitt värde och nu har vi "en bättre ordning" som det står i Bibeln. Men nu har Gud själv genom sin Son stigit ner och bringat en evig försoning, fullbordat det gamla förbundet och Gud lovar faktiskt att han ska glömma de sonade synderna. Man kan dividera fram och tillbaka hur en allvetande Gud kan glömma, men Bibeln sysslar inte med filosofi utan med teologi och detta är en underbart salig, andlig och uppenbarad sanning att ta emot.   "Se, dagar skola komma, säger HERREN,då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäderpå den dag då jag tog dem vid handentill att föra dem ut ur Egyptens landdet förbund med mig, som de bröto,fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN.Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels husi kommande dagar, säger HERREN:Jag skall lägga min lag i deras bröstoch i deras hjärtan skall jag skriva den,och jag skall vara deras Gud,och de skola vara mitt folk.Då skola de icke mer behöva undervisa varandra,icke den ene brodern den andre, och säga:”Lär känna HERREN”;ty de skola alla känna mig,från den minste bland dem till denstörste, säger HERREN.Ty jag skall förlåta deras missgärning,och deras synd skall jag icke mer komma ihåg."   Jer 31:31-34 (1917 års översättning)

Datum 8:e april 1979. DEL 3. Vi fortsätter med sista delen av predikoserien som handlar om Guds församling utifrån Efesierbrevets fjärde kapitel. I del 1 fick vi lyssna lite till hur enheten i Kristi kropp byggs upp, del 2 tog upp tjänstegåvorna med apostlar, profeter och evangelister och dagens del kommer avhandla herdeskapet och lärartjänsten. I dagens del undervisas det om herdeskap och lärartjänst som en och samma tjänst och det stämmer i hög grad eftersom de hänger så tätt samman. Förr var det inte helt ovanligt att man illustrerade de fem tjänsterna med bilden av handens fem fingrar. Aposteln var tummen som enkelt samarbetar med de andra fyra och är så vital för att göra hela handen smidig och arbetsduglig. Profeten är pekfingret som pekar ut brister och tillrättavisar i kärlek. Evangelisten är långfingret som sträcker sig ut och når längst. Herden är ringfingret som bär äktenskapets symbol som står för närhet och att ta hand om flocken. Läraren är lillfingret som är smalast och når längst in i de trånga hörselgångarna på folk. De som har lite kroppskännedom vet med sig att det är väldigt svårt att röra på lillfingret eller ringfingret utan att det andra också rör på sig - nervsystemets sammansättning gör att de hör intimt ihop och kan fungera som en fin bild på relationen mellan herde och lärare. Det är så viktigt att herden kan göra skriften begriplig för fåren och därför måste herden ha ordet som sin fasta grund och att herden är mer än bara en anställd pastor. Lärartjänsten är svår att skilja från herden och Gud måste ligga bakom det hela. Men å andra sidan tror jag faktiskt att man kan vara bibellärare utan att för den skull vara herde, men precis som för herden så innebär detta att man behöver mycket nåd. För med denna tjänst innebär det också att man kommer att få en strängare dom och det gör att det är av yttersta vikt att Bibeln är herdens och lärarens, och ja hela församlingens, högsta auktoritet.  "Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare". Ef 4:11 (1917 års översättning)

Datum 1:a april 1979. DEL 2. Vi fortsätter predikoserien om tre delar som handlar om Guds församling utifrån Efesierbrevets fjärde kapitel. I del 1 fick vi lyssna lite till hur enheten i Kristi kropp byggs upp, dagens del kommer ta upp tjänstegåvorna med apostlar, profeter och evangelister och slutligen kommer herdeskapet och lärartjänsten avhandlas i del 3.  I dagens avsnitt får vi som sagt lyssna lite till Bibelns undervisning kring de första tre tjänsterna, nämligen apostlar, profeter och evangelister. Aposteln är en oerhört viktig funktion i Guds församling och därför är det viktigt att vi redan från början reder ut problematiken kring att det både finns Lammets 12 apostlar och en vidare betydelse av tjänsten, s.k. församlingsapostlar eller missionärer. Nu för tiden gör sig en del villfarelser gällande när det kommer till tjänsterna och vad de är för något, vilket inte är ovanligt i trosrörelsen med Bethel Church i spetsen. Somliga påstår att aposteltjänsten fungerar på samma sätt idag som det gjorde för Lammets 12 apostlar och att de kan gå bortom Gudsordet, men Uppenbarelseboken är tydlig med att Lammets 12 apostlar är de enda och att gudsuppenbarelsen är avslutad och beseglad genom deras död. Grunden är redan lagd och beseglad. Men i apostlatjänstens vidare betydelse så lever den kvar i allra högsta grad, nämligen funktionen att gå ut som missionärer och ombud från Gud för församlingens utbredande - allt på den grund som de 12 lade. Det är även vanligt att vissa rörelser menar att profettjänsten också kan gå utanför Skriftens beseglade ramar och förmedla ny uppenbarelse, men det går av samma anledning i strid med Bibelns undervisning. Profetens uppgift idag är att vara en Gudasänd och inspirerad person som bygger upp, förmanar, tröstar och avslöjar synd, andliga faror, villfarelser - allt för att vi inte ska bli tygellösa. Men Gud kan också ge profeten en inblick framåt och låta profeten förutse Guds plan enligt Skriften. I allt detta måste profeten vara ödmjuk och församlingen måste döma och pröva allt profetiskt tal. Slutligen har vi en tjänst som det inte står jättemycket om i Skriften men som alltjämt är så viktig i Guds verk, nämligen evangelisten. Den person som av Anden blivit avskild till evangelist har som uppgift att gå ut som förkunnare av det glada budskapet och väcka människor runtom i vår värld ur syndasömnen, genom omvändelse och till Kristi trygga famn.  "Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp". Ef 4:11-12 (1917 års översättning)

Datum: 31:a mars 1979. DEL 1. Vi går nu in i en predikoserie om tre delar som handlar om Guds församling utifrån Efesierbrevets fjärde kapitel. I del 1 får vi lyssna lite till hur enheten i Kristi kropp byggs upp, de kommande två delarna kommer ta upp tjänstegåvorna med apostlar, profeter och evangelister i del 2 och slutligen herdeskapet och lärartjänsten i del 3.  Att Jesus är Herre är något som församlingen i alla tider har bekänt sig till. Men det är inte bara en teoretisk utsaga att säga ja till utan det är något som bör vara högst levande för oss i vårt församlingsliv. Bibeln säger ju att Kristus är huvudet och församlingen är kroppen och därför är det så viktigt att vi bevarar Andens enhet i församlingen men än viktigare att vi bevarar kontakten och enheten med huvudet, Kristus, eftersom det är där fienden sätter in alla sina resurser för att om möjligt avlägsna huvudet från kroppen. Och det avrättningsmedlet vet vi ju vad det garanterat leder till. Det lättaste är att lura människan till att göra det som hon har stor fallenhet att göra, nämligen att göra sig själv till herre, inte minst över andra människor. Men vi är kallade att betjäna i det att Kristus ger liv till kroppen där var och en har sin del. Därför är det så viktigt att vi håller ihop kroppen och tillsammans i bön och i skriften kommer till Jesus så att vi kan växa till i Andens enhet så att vi inte lämnar utrymme för främmande läror eller människors egen ande att göra sig gällande och splittra kroppen och separera den från huvudet. Men det viktigaste av allt är att vi bekänner oss till den nåd som blivit given och att vi i kärlek bevarar fridens band. "Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått, med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse — en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla. Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva. Därför heter det: ”Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.” Men detta ord ”han for upp”, vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder? Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt. Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift."Ef 4:1-16 (1917 års översättning)

Datum: 20:e maj 1984. Johannes var en s.k. väckelsebärare som förstod vikten av avståndstagande. Nu för tiden är kyrkan väldigt bra på att presentera flashiga event, mäktig och kittlande lovsång, hetlevrad och gasig förkunnelse och uppiskade atmosfärer. Vi spänner alla våra andliga muskler (som inte existerar) för att om möjligt skapa en väckelsens atmosfär i tider av torka. Minnena från förr finns fortfarande kvar där någonstans men väckelsens vår och dess gröna, blommande och fina träd har etsat sig fast i vårt sinne och vi vill så gärna föras tillbaka dit. Men mitt i hösten och vintern och i vår iver och längtan så slår våra mänskliga tillkortakommanden till och vi försöker skapa väckelse och istället för att tröska, plantera, vattna, förbereda och lita på att Gud kommer föra oss till en ny vår så börjar vi med våra egna ansträngningar skapa egna träd. Problemet? De är plastträd och de bär inte frukt och kommer därför inte att kunna mätta våra själar och heller inte ge näring i jordmånen för kommande generationer. Men Johannes visste att väckelsen kommer av avståndstagande, att vänta och hålla sig nära Gud, att omvändelse är fundamentalt och att samvetet behöver väckas till liv. Först när förkrosselsen får den plats den ska ha, då kan vi bli väckelsebärare! "Johannes, Sakarias son, begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: "En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning." När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.” Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade: ”Driv inte in mer än vad som är fastställt.” Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.” Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Men han svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.” På detta och många andra sätt förmanade han folket när han förkunnade budskapet för dem. Men när han gick till rätta med tetrarken Herodes för hans förbindelse med sin brors hustru Herodias och för det myckna onda som han hade gjort, lade Herodes till allt annat också det att han satte Johannes i fängelse." Luk 3:3-20 (NT81)

Datum: 6:e januari 1982. I den här psalmen lägger psalmisten i några små rader ut några av de viktigaste delarna i Guds folks liv. Det börjar med det självklara: att människans hunger efter Gud drar henne till Guds hus och till att falla ner och tillbe. Och detta förlägger psalmisten rakt in i människans ofrånkomliga situation, nämligen det att tillvaron är fallen och att vi i många stunder går i "Tåredalen". Men mitt i lidandena så hjälper Gud oss att inse att de kan vara till stora välsignelser, inte bara för en själv, utan för andra människor också och det håller och bär ända tills höstregnet tar slut och människan lämnar jordelivet. På vägen dit kämpar vi men vi får samtidigt kraft att inte förloras till förmån för de ogudaktigas vägar utan istället till att i Kristus stå ostraffliga inför Gud. Vissheten om att livet i Kristus fungerar på det viset ger en salighet som bär oavsett vad som möter oss på vår vandring. "Huru ljuvliga äro icke dina boningar,HERRE Sebaot!Min själ längtar och trängtarefter HERRENS gårdar,min själ och min kroppjubla mot levande Gud.Ty sparven har funnit ett husoch svalan ett bo åt sig,där hon kan lägga sina ungar:dina altaren, HERRE Sebaot,min konung och min Gud.Saliga äro de som bo i ditt hus;de lova dig beständigt. Sela.Saliga äro de människorsom i dig hava sin starkhet,de vilkas håg står till dina vägar.När de vandra genom Tåredalen,göra de den rik på källor,och höstregnet höljer den med välsignelser.De gå från kraft till kraft;så träda de fram inför Gud på Sion.HERRE Gud Sebaot,hör min bön,lyssna, du Jakobs Gud. Sela.Gud, vår sköld, ser härtill,och akta på din smordes ansikte.Ty en dag i dina gårdar är bättreän eljest tusen.Jag vill hellre vakta dörreni min Guds husän dväljas i de ogudaktigas hyddor.Ty HERREN Gudär sol och sköld;HERREN givernåd och ära;han vägrar icke dem något gott,som vandra i ostrafflighet.HERRE Sebaot,salig är den människasom förtröstar på dig." Ps 84:2-13 (1917 års översättning)

Datum: 18:e oktober 1979. Frälsningen kan presenteras på så många olika vis och med flertalet olika textstycken ur Guds ord. Teologer kan vända och vrida på fenomenet nästan till leda och det är bra och oerhört viktigt att gå till botten med och till djupet av frälsningens vackra verklighet. Men ibland kan evangelium också framställas så enkelt och därför får vi idag lyssna på en mycket kort och enkel predikan med budskapet: Gud vill frälsning och Jesu utsträckta hand finns tillgänglig för var och en. "[Gud] vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen. Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne." 1 Tim 2:4-6 (1917 års översättning)

Datum: 18:e april 2019.  DEL 3/3. I förra specialavsnittet gästades podden av Olof Schelin, men denna gången får vi även förmånen att få lyssna till hans fru Malin som i tre fullspäckade delar ska få berätta lite personligt om och samtala kring sin uppväxt inom Livets Ord i Uppsala och vi kommer även i detta avsnittet snudda lite vid Bethel Churchs rörelse. I del 1 berättar Malin lite fritt om hur det var att växa upp inom trosrörelsen medan vi i del 2 mer kommer titta lite på hur teologi och praktik faktiskt hänger ihop och att teorier och idéer djupt präglar en människas liv - även efter ett uppbrott. Men vi kommer också i en tredje och avslutande del ta upp vikten av att inte hamna i ett vakuum och odefinierat tillstånd och peka på att det finns ett pingstkarismatiskt arv och en bibliskt och historiskt förankrad tro att finna vila i och luta sig tillbaka emot - i hög utsträckning kopplat till tanken med och hjärtat bakom detta projekt, RETRO Theology. För det är så viktigt att våga se tillbaka, bearbeta och ompröva vad man varit med om, dels för att se var man har varit och finna frid och försoning med historien, men också för att tydligare se och förstå var man befinner sig just nu och först då får man två koordinater så det blir lättare att ta ut riktningen framåt i livet. Vår önskan är att detta ska få bli en liten inblick i en människas spännande livsberättelse och att det ska kunna välsigna och kanske rentav kunna hjälpa någon av lyssnarna!

Datum: 18:e april 2019.  DEL 2/3. I förra specialavsnittet gästades podden av Olof Schelin, men denna gången får vi även förmånen att få lyssna till hans fru Malin som i tre fullspäckade delar ska få berätta lite personligt om och samtala kring sin uppväxt inom Livets Ord i Uppsala och vi kommer även i detta avsnittet snudda lite vid Bethel Churchs rörelse. I del 1 berättar Malin lite fritt om hur det var att växa upp inom trosrörelsen medan vi i del 2 mer kommer titta lite på hur teologi och praktik faktiskt hänger ihop och att teorier och idéer djupt präglar en människas liv - även efter ett uppbrott. Men vi kommer också i en tredje och avslutande del ta upp vikten av att inte hamna i ett vakuum och odefinierat tillstånd och peka på att det finns ett pingstkarismatiskt arv och en bibliskt och historiskt förankrad tro att finna vila i och luta sig tillbaka emot - i hög utsträckning kopplat till tanken med och hjärtat bakom detta projekt, RETRO Theology. För det är så viktigt att våga se tillbaka, bearbeta och ompröva vad man varit med om, dels för att se var man har varit och finna frid och försoning med historien, men också för att tydligare se och förstå var man befinner sig just nu och först då får man två koordinater så det blir lättare att ta ut riktningen framåt i livet. Vår önskan är att detta ska få bli en liten inblick i en människas spännande livsberättelse och att det ska kunna välsigna och kanske rentav kunna hjälpa någon av lyssnarna!

Datum: 18:e april 2019.  DEL 1/3. I förra specialavsnittet gästades podden av Olof Schelin, men denna gången får vi även förmånen att få lyssna till hans fru Malin som i tre fullspäckade delar ska få berätta lite personligt om och samtala kring sin uppväxt inom Livets Ord i Uppsala och vi kommer även i detta avsnittet snudda lite vid Bethel Churchs rörelse. I del 1 berättar Malin lite fritt om hur det var att växa upp inom trosrörelsen medan vi i del 2 mer kommer titta lite på hur teologi och praktik faktiskt hänger ihop och att teorier och idéer djupt präglar en människas liv - även efter ett uppbrott. Men vi kommer också i en tredje och avslutande del ta upp vikten av att inte hamna i ett vakuum och odefinierat tillstånd och peka på att det finns ett pingstkarismatiskt arv och en bibliskt och historiskt förankrad tro att finna vila i och luta sig tillbaka emot - i hög utsträckning kopplat till tanken med och hjärtat bakom detta projekt, RETRO Theology. För det är så viktigt att våga se tillbaka, bearbeta och ompröva vad man varit med om, dels för att se var man har varit och finna frid och försoning med historien, men också för att tydligare se och förstå var man befinner sig just nu och först då får man två koordinater så det blir lättare att ta ut riktningen framåt i livet.  Vår önskan är att detta ska få bli en liten inblick i en människas spännande livsberättelse och att det ska kunna välsigna och kanske rentav kunna hjälpa någon av lyssnarna!

Datum: Påskdagen 15:e april 1979. Vi är ju mitt uppe i påskhelgen nu och just idag är det sabbatsdagen då Jesus ligger i graven och lärjungarna var förtvivlade. Men tack och lov vet ju vi hur det gick - Jesus uppstod - och därför kan vi redan nu med trygghet och visshet och redan en dag för tidigt se fram emot uppståndelsedagens och segerns morgon. Olika kyrkotraditioner lägger olika emfas på Jesu död och uppståndelse. Vissa på lidandet och andra på segern. Men bägge är faktiskt lika viktiga för att återge ett helt och fullt försoningsverk och Paulus uttrycker det med orden: "[Han] utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull". Med andra ord, Jesus vann en evig förlossning eftersom pånyttfödelsen börjar redan när den troende med sin mun bekänner att Jesus är Herre och i sitt hjärta tror att han uppväcktes från de döda, men uppståndelsekraften kommer verka ända till uppståndelsens dag då våra kroppar åter ska uppstå till evigt liv. Och det fina i det hela är att i det sista steget, att vi ska uppstå, är vi helt och fullt beroende av Guds verk. På uppståndelsedagen kan vi inte ens försöka fila på vår egen rättfärdighet och yta som människan har den stora fallenheten att göra i helgelseprocessen under vår pilgrimsvandring på jorden då människan så lätt hamnar i det att man försöker skapa sin egen frälsning. Men när vi ligger i graven och väntar uppståndelsens morgon visar det sig till syvende og sist bara vara nåd. "Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna, och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna." 1 Kor 15:3-4 (1917 års översättning)

Datum: Allhelgonadagen 1:a november 1980. Alltsedan syndafallet har människan kopierat Adam och Evas synd att äta av kunskapens träd på gott och ont. Med detta menar inte Bibeln att Gud är fientlig mot kunskap och vishet, tvärtom, utan lockelsen innebar att människan ville bli allvetande (kunskap om gott och ont och allt däremellan) och därigenom allsmäktig, och sätta sig själv i centrum vilket är reserverat för Gud. Hon lyssnade på ormens fördärvliga frestelse och lögn att vi kunde bli gudar. "Människoförgudning" är dock ingenting som bara Adam och Eva kan anklagas för utan det är vi alla skyldiga till på ett eller annat sätt och vi faller för fiendens bedrägeri som leder till dessa allsköns villoläror som Judas i sitt brev vill varna för. Speciellt bedrägligt är det kanske i dagens samhälle där individualismen frodas, nyandlighet och de karmiska religionerna gör sig gällande och även inom kyrkan där människan får en allt större roll där Gud egentligen skulle ha sin plats. Men Gud har i sitt ord lovat att bevara Israels folk och frälsningen tillhör Gud och lammet som det står i skriften. Herren ska stå i centrum utav allt och Judas vill här med sitt brev påminna församlingen om detta mitt bland förvirring och de illäror som florerar och han präntar detta korta lilla budskap med att kort avslutande "amen". "Men honom som förmår bevara eder ifrån fall och ställa eder inför sin härlighet ostraffliga, i fröjd, honom som allena är Gud, och som är vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre, honom tillhör ära, majestät, välde och makt, såsom före all tid, så ock nu och i alla evigheter. Amen." Jud v. 24-25 (1917 års översättning)

Datum: 7:e april 2019. DEL 2/2. Idag släpps det första specialavsnittet av RETRO Theologys podcast som består av två delar där jag (Daniel Mämecke) och min barndomsvän Olof Schelin diskuterar och kritiserar trosförkunnelsen och främst då Bethel Church som med sin lovsångsmusik har stort inflytande på svensk kristenhet för närvarande. I del 1 ger vi en kort bakgrund om oss själva, vart vi kommer ifrån, varför vi lyfter denna fråga och hur vi kommit i kontakt med Bethel Church och den rörelsen de tillhör. Vi ger även en kort översikt över vad trosförkunnelse är och ger några exempel på det. Del 2 ger en liten överblick över lovsången som förmedlas från Bethel Church och vad de grundar denna musikindustri på och slutligen samtalar vi en smula om hur man blir bemött när man kritiserar och hur de som försvarar lyfter upp ledarskapet på piedestal och hur ledarskapet i sin tur byggt en osund sektliknande kultur. Vi hoppas att trots att det är en mycket kort introduktion ska kunna vara informativt och att väcka nyfikenhet och intresse för att se trender i kyrkorna och att våga pröva saker mot Ordet och att inte bedöma efter magkänslan.

Datum: 7:e april 2019. DEL 1/2. Idag släpps det första specialavsnittet av RETRO Theologys podcast som består av två delar där jag (Daniel Mämecke) och min barndomsvän Olof Schelin diskuterar och kritiserar trosförkunnelsen och främst då Bethel Church som med sin lovsångsmusik har stort inflytande på svensk kristenhet för närvarande. I del 1 ger vi en kort bakgrund om oss själva, vart vi kommer ifrån, varför vi lyfter denna fråga och hur vi kommit i kontakt med Bethel Church och den rörelsen de tillhör. Vi ger även en kort översikt över vad trosförkunnelse är och ger några exempel på det. Del 2 ger en liten överblick över lovsången som förmedlas från Bethel Church och vad de grundar denna musikindustri på och slutligen samtalar vi en smula om hur man blir bemött när man kritiserar och hur de som försvarar lyfter upp ledarskapet på piedestal och hur ledarskapet i sin tur byggt en osund sektliknande kultur. Vi hoppas att trots att det är en mycket kort introduktion ska kunna vara informativt och att väcka nyfikenhet och intresse för att se trender i kyrkorna och att våga pröva saker mot Ordet och att inte bedöma efter magkänslan.

Datum: 17:e juni 1979. Vi hoppar ett kapitel från förra lördagen och landar i Hebréerbrevets avslutande del där församlingen förmanas i sitt lidande och uppmuntras till ett heligt liv. Det är ju så viktigt att en predikan är själavårdande, att vi vågar prata om synden och de svårigheter vi möter i livet och därför talar bibelordet här om att lämna något - att gå ut genom stadsporten och dela det lidande det kan innebära. Men samtidigt ska vi hela tiden peka på det himmelska hoppet och den stadsport, pärleporten, som vi en gång ska få bäras igenom in i evigheten. Vägen dit kan vara lång för de flesta människor och på vägen får vi kämpa med livets besvärligheter och låta oss helgas av Gud, men under resans gång så har vi nåden att få "gå sjungande fram" som man sjöng förr i kapellen runt om i Sverige. Gud är alltid värd vårt tack och lov! "Därför var det ock utanför stadsporten som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom ”utanför lägret” och bära hans smälek. Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden. Så låtom oss då genom honom alltid till Gud ”frambära ett lovets offer”, det är ”en frukt ifrån läppar” som prisa hans namn. Men förgäten icke att göra gott och dela med eder, ty sådana offer har Gud behag till." Heb 13:12-16 (1917 års översättning)

Datum: Allhelgonadagen 3:e november 1979. I dagens predikan möts vi av det som kännetecknar trons människor nämligen att vi ser vårt himmelska hopp i fjärran. Nuförtiden talar man inte så mycket om himlen i kyrkorna på det viset man gjorde förr vilket har lett till att en del märkliga läror gör sig gällande - främst kanske den trosförkunnelse som heter "Heaven Now"-teologi som förmedlas genom Bethel Church och den rörelse de tillhör. Där vill människan genom "trons" makt realisera himlen här på jorden. Men i denna predikan möts vi av det bibliska perspektivet, nämligen att tron innebär att vi bekänner oss vara främlingar och gäster här på jorden och att tron innebär en pilgrimsvandring i uthållighet och tillit till Gud genom nöd, lidande och strid för att komma hem till den utlovade stad vi har fått se i fjärran. Och under tiden får vi smaka på det hoppet genom Ordets förkunnelse, de heligas gemenskap m.m. Detta himmelska hopp sjöng Einar Ekberg om så fint i sången "Jag är främling, jag är pilgrim". "I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara ”gäster och främlingar” på jorden. De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett fädernesland.Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad." Heb 11:13-16 (1917 års översättning)

Datum: 1981. Idag är det avsnitt nummer sex och ibland brukar den siffran kallas för människans tal. Därför passar det ju väl att få lyssna lite kring bibelns syn på människans sammansättning och väsen. Förra veckan släpptes den predikan som jag funnit vara den allra skarpaste bland min morfars kassetter men idag blir det istället förmodligen den predikan som väcker flest frågetecken och det är inte så märkligt kanske eftersom ämnet för dagen är väldigt svårt vilket Olof själv erkänner inför sin predikan. För det är ju på det viset att vi människor lever i en fallen tillvaro och det gör att vi inte ens känner oss själva helt och fullt, så inkrökta och förblindade är vi vilket också gör att vi har svårt att förstå oss själva - det gör bara Gud - och då famlar människan hopplöst fram och tillbaka i sökandet efter att "hitta sig själv" vilket är extra tydligt i vår tid. Men i bibeln har Gud gett oss lite ledtrådar som här presenteras. Det viktigaste att ha med sig i att försöka utröna vem människan är, är att inse att precis allt man säger om människan, som är Guds avbild, får teologiska konsekvenser för vem Jesus är (förutom de faktum att han är syndfri och Gud). Därför är det viktigt att exempelvis alltid ha med sig att människan ÄR kropp eftersom Jesus BLEV kött, inte bara att den är ett verktyg för vårt innersta där dess väsen bor. Och det vackra i det hela är att vi då är ett tempel och därför pekar även vår sammansättning på försoningen och frälsningen som en bild på människans längtan efter gudsgemenskap och en upprättad gudsrelation. "Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse. Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk." 1 Tess 5:23-24 (1917 års översättning)

Den kanske viktigaste bilden på frälsningen som Bibeln presenterar är den om frälsningen och det eviga livet som ett testamente. Människan skapas och föds till att vara Guds barn och har således en laglig rätt till detta arv. Men människan har den tragiska egenskapen att vi säljer vår arvsrätt till synden som ständigt vill fördärva våra liv. Gud har dock aldrig gett upp om människan och hans lösning var att genom sin Son som aldrig sålde arvsrätten skänka frälsningens rikedom. Jesus stiftade därför ett testamente genom vilken han frivilligt testamenterade sin arvsrätt till oss människor och detta testamente trädde precis som alla andra testamenten i kraft när han dog och därför står det fast och kan inte ändras. Och som en säkerhet på att vi ska komma att få ut detta arv, frälsningen, gav han oss löftet om den Helige Anden som vittnar för oss att vi är Guds barn med arvsrätt. Det fina i det hela är att detta är ett löfte och inte en känsla eller beroende på hur vi mår utan det står tryggt och säkert fast genom alla livets svåra förhållanden. Då kan vi när som helst öppna testamentet, alltså Bibeln, läsa det och med trygghet och visshet lita på löftet att vi som kristna fått Anden. Frälsningen och Anden är löften, inte känslor även om Gud i sin nåd kan skänka fantastiska känslor och upplevelser på köpet till dem han vill. Frälsningen är inte en lön utan ett arv. "Så är Kristus medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet. Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död. Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu lever." Heb 9:15-17 (1917 års översättning)

Gemenskap är på många sätt det mest centrala för en människas liv och för mänskligheten i stort. Vi kan inte leva utan varandra. Men det är också något som är så viktigt i förhållande till Gud. Problemet är att gemenskapen blev bruten på grund av synd och många gånger gör den sig gällande än idag, även i förhållande till varandra. Men Gud har alltid velat återupprätta gemenskapen med människan och det gjorde han genom sin Son, Jesus Kristus. "Ja, det vi hava sett och hört, det förkunna vi ock för eder, på det att också I mån hava gemenskap med oss; och vi hava vår gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus. Och vi skriva nu detta, för att vår glädje skall bliva fullkomlig. Och detta är det budskap som vi hava hört från honom, och som vi förkunna för eder, att Gud är ljus, och att intet mörker finnes i honom. Om vi säga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i mörkret, så ljuga vi och göra icke sanningen. Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd." 1 Joh 1:3-7 (1917 års översättning)

Datum: 25:e januari 1981. Människan har en gnagande hunger på många olika sätt. Vi försöker i vår ökenvandring i livet att på egen hand försöka bruka marken och odla säd och när omständigheterna är förtorkade står vi där i slutändan med tomma säckar. Men oftast vänder sig människan trots det till alla möjliga olika förråd där det enbart finns dålig säd till sina begär. Hos Jesus finns dock förrådshus som är fulla till bredden och som flödar över med himlens goda och det är han som är livets bröd. "Ytterligare sade Farao till Josef: ”Jag sätter dig nu över hela Egyptens land.” [...] Så hopförde Josef säd i stor myckenhet, såsom sanden i havet, till dess man måste upphöra att hålla räkning på den, eftersom det var omöjligt att hålla räkning på den. [...] Men de sju ymniga åren som först hade kommit i Egyptens land gingo till ända; sedan begynte de sju hungeråren, såsom Josef hade förutsagt. Och hungersnöd uppstod i alla andra länder; men i Egyptens land fanns bröd överallt. Och när hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter bröd, sade Farao till alla egyptier: ”Gån till Josef, och gören vad han säger eder.” När nu alltså hungersnöd var över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd åt egyptierna. Men hungersnöden blev allt större i Egyptens land; och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden blev allt större i alla länder. Men när Jakob förnam att säd fanns i Egypten, sade han till sina söner: ”Varför stån I så rådlösa?” Och han sade vidare: ”Se, jag har hört att i Egypten finnes säd; faren ditned och köpen därifrån säd åt oss, för att vi må leva och icke dö.” Då foro tio av Josefs bröder ned för att köpa säd i Egypten." 1 Mos 41:41, 49, 53-57 och 42:1-3 (1917 års översättning)

Datum: 12:e oktober 1986. Salighet är ett begrepp som kanske inte riktigt passar in i dagens språkbruk men som har ett annat djup och lite annan nyans än det mer vardagliga ordet "lycka". För i vår moderna tid ses lycka i stort sett som något som står i motsatsförhållande till lidande och svårigheter - kanske inte i teorin, men likväl i praktiken. Samhället basunerar ut detta budskap överallt genom reklam, media, självhjälpsböcker, dieter och dylikt. Detta förhållningssätt innebär lite förenklat att ifall man lider så är man olycklig. Men biblisk lycka, alltså salighet, är oberoende av de förhållanden vi har runt omkring oss. Den är djupast sett inte en känsla, utan är byggt på en fast grund nämligen Guds evangelium. Och det är när människan vilar på denna grund som hon djupast sett får frid och blir en salig människa även genom livets djupaste lidanden, depressioner eller andra motgångar. "Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta, utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl." Ps 1:1-3 (1917 års översättning)

Allt människan företar sig ska en dag prövas och det faktum att vårt livsverk kommer granskas kanske tycks skrämmande till en början men Gud har inte lämnat oss ensamma i bygget utan har gett oss den Helige Anden. Vår hjälpare låter vårt korn av helighetslängtan växa och helgar genom livet. Det är ytterst mänskligt att tänka att ens bygge kanske inte består och att man blir utan lön, och så är det kanske. Men i det ligger det faktiskt mycket nåd för det är nämligen så att även om bygget brinner ner så står grunden kvar - Jesus Kristus. Frälsningen är inte en lön, det är ett arv. "Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå. Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. ”Den dagen” skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva. Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön; men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld."  1 Kor 3:10-15 (1917 års översättning)